Min tid mitt liv!

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att vi fick äran att adoptera denna fantastiska hund. Det känns som världens tur!
Han är så otroligt vacker att folk stannar på gatan bara för att tala om hur fin han är. I går var det faktiskt en tjej i bil som saktade ner när hon åkte förbi oss på kvällspromenaden bara för att beundra Sid. Grannar som aldrig satt sin fot på våran tomt kommer för att få hälsa på honom, det är helt sjukt vad en hund kan dra till sig uppmärksamhet.

Allt går också så himmla bra med honom, det resursförsvar vi blev upplysta om att han hade haft ser vi nästan inget av längre. Klart han försöker ibland men det är inget alvarligt. Klorna får jag klippa helt utan protester nu, han ligger helt still och lugn. Jag har övat det ganska mycket, att få ta i honom överallt och att hålla i tassarna. Kopplet går han utmärkt i, vilket är skönt eftersom min mamma går ut med honom när vi jobbar. Hon har inte haft några problem alls med honom.
Lös är han också lyhörd och följsam, det är ibland som han är lite seg att komma hela vägen på inkallning men det jobbar vi på. Hittills har har han varit trevlig mot alla hundar och människor vi mött, och han har lekt med några av hundarna.

Till helgen tänkte jag försöka lägga spår till honom, får se om han nappar på det.
 
Och så var det de där med sovandet!! Han sov inte i min säng på fyra nätter, men nu när jag vaknar på mornarna så ligger han hos mig.

Här kommer lite nya bilder!