Min tid mitt liv!

Ja det kan man väl säga att vi är Flisan och jag, eller att vi iallafall håller på att lära känna varandra. I dag var det två veckor sedan jag hämtade hem henne, under dessa två veckor har jag inte suttit på henne alls. Det var något jag bestämde mig för innan, att först lära känna henne och få "kontakt" med henne på marken. Första veckan lät jag henne bara gå i hagen och vara häst, hälsade på henne varje dag såklart och hon kom fram till mig varje gång.
Dom senaste dagarna har jag promenerat med henne till stallet och jobbat henne förhand på volten, hon är en tuffing och är rätt hård i psyket men är inte dum. Hon är bara väldigt bra på att tala om när man gör fel, kräver för mycket på en gång eller är otydlig.... man måste helt enkelt vara "med" henne när man jobbar med henne. Och att vara lugn själv är nog väldigt viktigt, inget gap och skrik bara vara tydligmed vad man vill. Men vad svårt det är att vara tyst när man jobbar häst har jag upptäckt nu när jag verkligen försöker vara det och använda mig av kroppsspråket. Galet svårt!!

Jag har övat på att få ta på henne överallt på kroppen, det är ok nu så länge vi inte är i boxen....har jag grimman på kan jag göra nästan vad som helst med henne. Det är näsborrarna som hon fortfarande skriker om jag rör, men det går bättre och bättre. I boxen har hon lärt sig att jag måste få röra vid hennes huvud och hals utan protest, då får hon sin kraft. Det har funkat helt utan pip några dagar.

I går visade hon upp vad hon är kapabel till om man inte ser upp och är med. Hovslagarn skulle slå på henne tappskon och hon slog ett par gånger, hon siktade inte men hon slog och pep till. Som tur var hann han undan och han tog det med ro, jobbade henne lite genom att göra lite backövningar och tog på henne  överallt sen gick det bra. Han var verkligen jätte duktig, inget gap och skrik han bara visade tydligt vem som bestämde vad som skulle göras! Det var inte min vanliga hovis så det blev lite pinsamt, men han var verkligen kanon! Det kommer vara lite pirrigt när hon ska skos nästa gång, jag måste prata med min hovis och höra om han vill ta sig an henne. Vore trist om jag måste byta hovis när jag trivs så bra med den jag har. Men vi får se!

Min högsta önskan just nu är att få jobba med Flisan lös i en rundcorall, men vi har ju ingen på gården tyvärr. Volten är ju alldeles för stor och jag vet inte hur jag ska kunna dela av den på ett säkert sätt, och helst ska det ju inte finnas några hörn.

På volten har vi gjort backövningar, vändningar, sidförflyttningar och bara att stå stilla tillsammans och att stanna!
Det går riktigt bra men hon är lite trött och seg eftersom hon går ute dygnet runt fortfarande, men det är rätt bra nu i början. Alla övningar har jag alltså gjort i långlina.

Suget efter ridning fick ett järngrepp om mig igår kväll, och jag bestämde mig för att jag ska sitta upp idag och rida lite på volten. Jag kommer självklart fortsätta med jobbet på marken ändå varje dag.

Fortsättning följer...