Jag är en fegis!

Fick sms av gulliga Elin i går som undrade om jag ville rida ut med henne, såklart ville jag det!

Vi red på slingan och ner i skogen och klättrade upp för branta backen med hästarna. Flisan var jätte duktig men tyckte backen var jobbig, hon jagade upp sig lite och blev ordentligt svettig. Väl uppe på grusvägen igen var Flisan lugn igen och vi låg i en lugn och behaglig trav. Hon går mycket stadigare i formen nu och håller inte på och fixar så mycket med huvudet längre. Allt var lugnt tills Flisan fick syn på Anna och Emellie som skrittade längre fram på vägen, då skulle hon sticka! Tog jag i henne så lättade hon i fram och släppte jag fram henne skulle hon bara rusa iväg. Så vad gör jag? Jo jag blir rädd och osäker och sitter av!! Jag höll inte ens på att ramla av men rädslan för att göra det var tydligen nog. Åh jag blev så arg på mig själv, vill inte vara en fegis! Man måste ju ta sig igenom dom situationerna för att komma vidare. Men vi gick i alla fall ikapp dom andra och dom var snälla och stanna så jag kunde sitta upp igen och avsluta ridturen på ett bra sätt.



Kommentarer
Postat av: Sara

Inte alls feg, förståndig måste jag säga...varför utsätta sig för saker man inte är bekväm med? Då kommer hästen att uppfatta allt lika obehagligt som du... så jag tyckte du var SMART!

2010-09-08 @ 18:50:09
URL: http://vogelberga.blogspot.com
Postat av: Anna

Jag håller med Syster-Yster... Ska det bli bra måste man känna sig trygg. Pressa henne får man ju göra under säkrare förutsättningar. Alla ska ju överleva :)

2010-09-09 @ 12:19:22
URL: http://obergs.blogg,se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0