I sadeln igen!
Jag har inte suttit på en häst sen i april, helt galet länge sedan! Eftersom jag inte vågar rida min egen har det inte blivit så. När Flisan började med att stå på bakbenen för att protestera blev jag helt enkelt livrädd! Så det är Zandra som ridit henne sedan dess. Och jag har saknat det så grymt mycket!
Men så idag frågade Anna om jag ville rida Varre (inte första gången hon frågade) och jag tackade ja. Varre ska ju sättas igång så det blev en promenadritt och Anna gick med och sällskapade. Och det kändes fantastiskt roligt att sitta i sadeln igen. Varre kändes väldigt stadig och gigantiskt stor gämnfört med Flisan, men ändå känslig och mjuk. Provade lite trav också och kände mersmaken komma. I morgon ska Anna bort så då ska jag skritta Varre igen, skoj!
Stod och tittade lite då Zandra red Flisan igår kväll. Hon såg hur mjuk och fin ut som helst, min fina....
Önskar såååå att det var jag som red. Hoppas så innerligt att jag ska kunna sitta upp på henne igen.
Ringde föresten veterinären i dag och pratade om att sätta in kulan på Flisan. Han tyckte jag skulle försöka hitta någon veterinär här i närheten som vill sätta in den, eftersom han håller till borta i Enköping. Långt att åka då man säkert måste undersöka henne fler gånger innan kulan kan sättas in. Man måste nämligen pricka in då hon haft ägglossning. Det här kulorna han har är gjorda av plast fyllda med vätska och ska vara helt ofarliga. Han skickar en till mig så fort jag hittat en veterinär som vill göra jobbet.
En bild på Annas Varre
Mersmak och liten putt uppåt med självförtroendet det är precis vad du behöver. Kul att du uppskattade mitt fkun :)
Kram!
