Min tid mitt liv!

red jag ut på min häst i dag :) Emellie skulle ut och jogga med sina två hästar och tyckte jag skulle följa med. När hon frågade blev det tillfälligt avbrott i mitt huvud, panik!! Vad ska jag svara nu?? Jag hade bestämt innan jag åkte till stallet att jag måste göra något med Flisan i dag, och nu helt plötsligt när Em frågade om jag skulle med så tvekade jag. Men tillslut tänkte jag att vad fan..det erbjuds ett perfekt tillfälle och det är bara att ta det!! Jag bet ihop sa ja och det rusade i kroppen av nervositet.

Så på med grejorna och i väg...Jag red först och Emellie joggade bakom med sina hästar. Under hela turen coachade Emellie mig och småpratade och ditt och datt. Och större delen av rundan kände jag mig lugn och avslappnad, fick en liten micro panikatack när vi mötte Sandra och Pepci och Flisan blev lite tossig. Men Emellie var på mig direkt och lugnade och sa hur jag skulle göra och Flisan lyssnade!! Hon skötte sig underbart hela rundan och Emellie var en klippa! Och lyckan när jag klarat det och var tillbaka i stallet var obeskrivlig.

Jag förstår inte hur det blivit så här, jag har tappat hela självförtroendet i ridningen och tror inte jag klarar någonting längre och är livrädd att ramla av. Men om jag får fler såna här turer kanske det sakta men säkert vänder.

Hoppfull...

Förresten..Flisan och Zandra var super duktiga på träningen i går kväll :) Och Flisan fick jobba hårt!