Min tid mitt liv!

kan skrämma skiten ur en rädd tant!! Har ju ridit Boki (25 år) fredag, lördag och i dag söndag och det har gått lysande, tills idag.. Han är ju lite speciell att rida farbror Boki, när han har sällskap går han som på räls. Men när han är ensam tänker han ganska mycket bakåt i början, så man får vara på honom en del. Han är dessutom jätte tittig och ser spöken som inte finns, men det har varir ok för det händer liksom ingenting.

Men i dag när vi kom travandes tvärnitade han helt plötslig och tvärvände, och var helt bestämd på att springa hem!! Jag fick såklart panik och tänkte hoppa av vilket inte gick eftersom hästen inte stod still i en ens en sekund! Efter lite snurrande hit och dit släppte paniken och jag blev förbannad, jag vände honom rätt och bankade till ordentligt med skenklarna, la spöt på bogen och skrek -Boki!! Förhelvete skärp dig!! Och hästen började gå i rätt riktning igen. Jag hade sockerdricka i hela kroppen och ville hoppa av och gå hem!! Men jag satt kvar och red hela rundan som planerat! Och tillslut kunde jag slappna av igen.

Att komma tillbaka till stallet på hästryggen kändes som en stor seger över min rädsla. Men nästa ridtur behöver jag nog sällskap för att ta mig över en ny tröskel. Jag tänker inte ge mig! Det här ska gå!!