Min tid mitt liv!

som ska komma hem från skolan, jag ska köra henne och Flisan till träningen. Det är markarbete för Per i kväll, det brukar vara riktigt skoj att titta på.
 

Zandra och Flisan på Sjöberg.

I går var Thommy och tävlade med sina plastlock. Själv tog jag en långrunda med hundarna på förmiddagen i det fantastiska vädret. Sen blev det vårstädning av tomten, rensade rabatter från allt dött, krattade av gräsmattan och sopade av plattorna från skräp och grus. Det blev riktigt fint och i dag ska jag fortsätta med det jag inte hann klart.

När jag satt mig ned och pustat ringde Anna och frågade om jag hade tid att hänga med henne till Hööks, och ta en fika. Glatt överraskad åkte jag med, för Anna kom och hämtade mig, vilken lyx! Anna köpte sig fina vita ridbyxor inför tävlingen i morgon, själv köpte jag ingenting. Sen bjöd Anna mig på lunch och fika, kände mig riktigt bortskämd. Vi satt ute i solen, och det blev en hel del prat vi har ju inte sådana här dagar så ofta.

Tusen tack för en trevlig eftermiddag Anna!

Flisan börjar bli fin i kroppen, hon bygger muskler och lägger på sig. Hon blir allt starkare och har nu kommit in i en period av trotts, hon testar oss hela tiden på ryggen. För Zandra är detta inga problem hon klarar av henne jätte bra då hon står på bakbenen och slår mot skenkeln. Hon ger sig och blir jättefin efter en stund. Men så är det jag......jag blir livrädd! Och när man är rädd och spänd och helt utan självförtroende är man en usel ryttare. Jag vågar inte driva på henne det där sista och hon vinner över mig varje gång. Nu har det gått så långt att jag inte vill sitta upp på henne alls....min fina fina lilla häst. Jag har inget förtroende för henne alls på ryggen.

Jag vet ju att det här är en naturlig del i hennes utveckling, Jennie har haft sådana här perioder med de flesta av sina unghästar, särskilt stona. Men det känns skitjobbigt rent ut sagt, jag har ju inte Zandra hemma jämt som kan hjälpa mig. Hon bor ju på Berga hela veckorna. Och jag vet inte hur jag ska komma vidare, saknar den där fantastiska känslan jag haft på träningarna när det har varit Flisan och jag. Hon är ju underbar att rida när hon inte testar hela tiden. Så nu står jag här med en häst, ett sto med massa humör som jag inte vågar rida, det fick ju inte hända.... 

red jag för Jennie idag. Allt började bra på framridningen, Flisan kändes fin och lyssnade bra i både skritt och trav. Jag var lugn och avslappnad. Men under träningens gång började hon testa mig mer och mer, så fort jag la till skenkeln och skulle trava hoppade och studsade hon. Jag blev tillslut livrädd att jag skulle åka av, men Jennie var stenhård på att vi skulle ta igenom det. Jag fick alltså inte hoppa av som jag antagligen hade gjort om jag varit själv. Så genom svettig och med gråten i halsen fortsatte jag tills jag fick fram henne i en bra trav. Och det är ju precis det här jag behöver hjälp med, så det var bra att hon visade denna sida under träning.

I går när jag red var hon hur snäll och fin som helst. Men jag tror kanske att Flisan tyckte hon var klar efter min långa framridning, och då har hon ett jäkla humör när man fortsätter. Men hon måste fatta att det inte är hon som bestämmer när vi är klara..

Jag har varit så taggad inför den här kursen, men inför morgondagen har jag nu ångest istället. Jag måste försöka tänka posetivt tills dess, jag vet bara inte hur?

på min promenad med hundarna gick jag förbi hästarna. Dom stod och myste i solen....


Didden står på berget och ser ut över ägorna....


Fina Flisan promenerar...


sötnosen!


Och här är alla sex i hagen, lite långt ifrån dock.

blev det bestämt att hästarna skulle till Sjöberg i går, Zandra ska ju jobba där på påsklovet. Jennie ringde  och sa att om det är lättare för oss att ha dom där så kunde vi ta dit dom, sagt och gjort! Det blev skyttetrafik till sjöberg på kvällskvisten.

Annars var det lugn dag med en riktig långtur med vovvarna i solen, underbart! Vi var säkert ute två timmar drygt. Vid femtiden kom Thommy, Jack och julia hem från sin tripp till Lyrestad, så nu är allt åter till det vanliga igen.

Galet vad tiden går fort, idag har vi firat Zandras 18-årsdag! Nu har jag två vuxna barn! Det känns lite overkligt faktiskt, jag känner mig ju inte alls så gammal som jag faktiskt är =44.
Vi firade med lite nära och kära, jag och Zandra hade det lite stressigt att fixa allt själva eftersom övriga i familjen är på vift. Hästar som ska fixas och hundar som ska motioneras. Zandra hjälpte till med städning och vi bakade pizza och tårta att bjuda på.

Nu sitter jag här ensam då gästerna gått hem och tjejerna har dragit in till stan för att fortsätta firandet på krogen. Jag hoppas dom tar det lugnt med alkoholen............
Jag sitter och sappar mellan tv-kanalerna och överväger att gå och lägga mig.

Natti natti! 

jag har varit trött och omotiverad, sovit för lite. Jag har nämligen ugglat och tittad på Big brother, jo ni hörde rätt! Jag blir väl aldrig vuxen? Funkar inte att somna vid halv tolv då man ska upp fem.
Flisan har brunstat förfullt och har inte varit så kul, men Zandra red lektion (markarbete/hopp) i tisdags på henne och även om hon var jobbig i början så blev slutresultatet bra.

Jag saknar ridhuset på Sjöberg och att inte känna mig så himla hjälplös....det räcker med en dålig dag på hästryggen så faller allt mod. Vill kunna klara mig själv och få flyt och kontinutet i ridningen, vet inte hur jag ska komma dit bara. Emellie hade peptalk med mig igår och jag ska ta nya tag IGEN! Den här veckan har jag varken tid eller råd att åka till Jennie och träna, men det blir tvådagarskurs i påsk. Det ser jag verkligen fram emot.

Zandra fyller 18 år på lördag så det blir lite kalas för de närmaste, sen ska hon ut på krogen på kvällen, hua!
Thommy, Jack, Jocke och Julia tar tåget till Töreboda i dag och kommer hem på söndag. Dom ska gratta farfar som blir 70 år. Så vi tjejer blir själva hela helgen.

Fick riktigt mycket gjort i stallet i söndags. På fömiddagen städade jag loftet från allt gammalt hö och boss, och rensade och sorterade täcken. Upptäckte att jag samlat på mig sjukt mycket hästtäcken, fyllde en garderob med rena, och fem Ikeapåsar med smutsiga. Herregud vad här måste tvättas!! Eftersom vi fått nya fina skåp i stallet så hjälpte Thommy mig att bära upp de gamla på loftet, bra att ha saker i man inte använder så ofta. Det blev en hel sopsäck med skräp, skönt att rensa!
Lite senare på eftermiddagen städade Anna och jag bakom lidret där vi hade höensilage i vinter, det var galet mycket spill att kratta upp.

Hade väl egentligen tänkt skippa ridningen, kände mig väldigt otaggad. Men Anna övertalade mig att hänga med henne och Emellie till volten. Det är jag tacksam för nu i efterhand, skönt med sällskapet!
Vi skrittade ut en sväng först eftersom det redan var fullt på volten, Flisan kändes ok trotts brunst. Men skenet bedrog...på volten fick jag jätte problem bara att få fram henne i trav. Hon tryckte på dom knappar som gör mig osäker och rädd, kickade bakut och lättade i fram. Och då jag gjorde det jag inte får göra, jag gav upp och hoppade av.......men det slutade inte där. Emellie satte upp på Flisan och red igenom henne åt mig, inte utan protester från Flisan dock. Emellie sa att hon fick henne riktigt ur balans ett par gånger, skönt att hon satt kvar! Emellie gav mig tipps och puschade mig upp i sadeln igen, och jag red i trav och det kändes jätte bra!
Ett bra avslut på ridningen och jag kunde åka hem leende.

men jag lyckades tillslut ladda upp en av filmerna från träningen i fredags. Flisan var som sagt jätte brunstig och filmen är från mitten av lektionen, jag börjar få fart på henne och hon börjar svara på skenklarna. Men jisses vad jag fick kämpa!

Åkte till Jennie och tränade i fredags med en superbrunstig häst. När jag red fram eller rättare sagt försökte rida fram så tänkte jag att det här kommer aldrig att gå. I vanliga fall är Flisan jätte känslig för skenkel och mjuk i munnen och har ett väldigt driv frammåt, jag behöver aldrig driva på henne i stort sett. Nu var det som att sitta på en helt annan häst, ingenting funkade! Hon stod mest och kissade så fort jag la till skenkeln och jag blev helt slut!! Skritta på långa tyglar gick bra men så fort jag skulle börja jobba henne blev det tvärstopp!

Men Jennie hade såklart lösningen på problemet, du måste bara rida på ett annat sätt i dag sa hon. Sluta klämma med benen så där?!! Använd rösten! Och hjälp till med spöt så fort hon står emot, du måste vara super konsekvent! Ännu en sak att hålla reda på för mig, ett spö! Och oj som jag fick kämpa! Men jag fick en jättefin häst efter en stunds slit, otrolig kännsla. Ridbarheten på brunstiga ston är ju inte lika bra men det går, och Jennie sa att hon kommer bli bättre bara jag jobbar på det. Jag ska absolut inte låta bli att rida bara för att hon är jätte brunstig tvärtom! Vi övade allt som vi gjort tidigare och halter från både skritt och trav, riktigt fina faktiskt. Och jag fick öva på att komma fram i trav från halt, och det funkade!
Ännu en lyckad träning!

Zandra var med och filmade lite men tyvärr inte då jag red fram när Flisan var som värst, det hade varit kul att se. Har förgäves försökt lägga upp filmerna men det bryts bara hela tiden! Vårt internet suger här hemma! Får se om jag kan lyckas senare.

I måndags hade Flisan en planerad vilodag och i går blev det en till. Tog in henne från hagen i går och upptäckte att hon var tokbrunstig! Jätte märkligt att jag inte sett att det var på gång, hon brukar ju vara dum precis innan hon går in i värsta brunsten. Men i alla fall så hade jag hovis där i går och när Flisan nästan satte sig i knät på honom när han skulle sko bak, undrade jag om det verkligen skulle gå. Men Hasse var tapper och fullföljde skoningen, fast Flisan kissade och helst ville  hångla upp honom i väggen. Jag tog ett snabbt beslut att inte ens försöka rida på henne.

Bästämde mig istället för att flytta grinden på våran hage, man vadar nämligen i lera där. Man fastnar med stövlarna och hästarna hoppar in och ut ur hagen,  med risk för liv och lem! När jag höll på som bäst kom Emellie och hjälpte till så det gick på ett kick. Nu får vi lite längre att gå men det är det värt!

Packade in pållan i transporten och tvingade gubben att åka med och filma i fredags, träning för Jennie igen!
Kände mig lugn och trygg när jag satte mig på Flisan som blev hur fin som helst under lektionen.
Sann lycka! Det har nu gått fem veckor sen jag började träna för Jennie och jag har vuxit flera meter, men har lång väg kvar....


Och en till....

Filmerna kom visst i fel ordning nu, den första är alltså i slutet av lektionen och viseversa!

Stämde träff med Anna i stallet i går em. Vi tog en fika i fikarummet eftersom solen sken med sin frånvaro, mysigt att sitta och gagga en stund. Sen tog vi en ridtur tillsammans, vi var nog ute någon timme. Det blev mycket snack men vi red ordentligt också, jag fick Flisan lös och avslappnad. Och vi hade två svettiga hästar med oss hem, men tröttast var nog jag.

Det var jätte mysigt, jag minns inte sist vi hade en sån dag!

jisses vad fort veckorna går, men fredag är ju aldrig fel. Nu har vi snart varit hemma i en vecka jag och Flisan, och det har rullat på. Hon har fått en lugn vecka men hon är superpigg! Kan nog vara för att det är kul att komma hem igen. Jag har ridit ut lite och Flisan tyckte inte vi skulle skritta något mer efter första traven, så det blev lite tjafs! I går red jag på volten första gången sen vi kom hem, och Flisan var allt annat är focuserad på det vi skulle göra. Lite skillnad att rida på en utevolt med massa störningar än att rida i ridhuset. Men jag gav inte upp och tillslut slappnade hon av. Riktigt skönt för mitt själförtroende. Idag åker vi och tränar för Jennie och jag känner mig grymt taggad och inte alls lika nervös som jag brukar, ett framsteg? Kanske det!

Följde med Anna till träningen för Rebecka i onsdags, det var riktigt kul att se. Dom är så duktiga både Anna och Varre, och Anna har blivit mycket mer bestämd mot Varre vilket ser ut att ge lysande resultat. Go Anna!!