Min tid mitt liv!

Natten mellan den 5-6 november 2007 somnade Ronja in för alltid hemma.........hon var min ögonsten. En blandrastik (rottis/schäffer) Vi hade gjort allt tillsammans, hon blev tolv år gammal. Längtan efter ny hund började väl efter ett halvår av stor sorg. Nu har det gått 1 1/2 år.

Lyssnar ofta på Äntligen morgon på Mix-megapol, och en morgon för några veckor sedan var Martin E-type Eriksson på besök där. Han pratade varmt om föreningen "Hundar utan hem" och de hundar dom räddar från en alltför tidig död på Irland. Jag kunde ju inte låta bli att gå in på deras hemsida och titta, och där var han "Sidney" en underbart söt liten kille med varma ögon och en historia som fick mig att gråta. Han hittades under en buske vid en väg på Irland med ett stort fult ärr över ryggen. Han var mager och illa däran, men han hade turen att få komma hit till Sverige. Han har haft tre olika jourhem då det inte fungerat riktigt med deras hundar. Nu bor han hos en underbar familj i Uppsala som har två andra hundar och det har funkat utmärkt. Jag visade honom för min sambo och han föll också "det där är våran hund" sa han.

Jag skickade in en intresseanmälan och fick svar efter två dagar!! Vi tog påsken på oss att fundera och kolla upp med dagmatte och dyl. Allt ordnade sig och jag ringde och pratade med en kontaktperson. Och i fredags fick vi koma och hälsa på honom!! Han var precis så underbar som jag trott, vi blev förälskade allihopa! Vi fick fika och satt och ptatade och sen gick vi ut på promenad med Sidney.

Nu har vi blivit utvalda av 22 intresseanmälningar att bli hans familj på riktigt, vi gick igenom kontraktet igår. På fredag kommer han hem och det kommer bli underbart..............