Som en Berg och dalbana..
så går känslorna just. Att folk varslas och blir av med jobbet händer ju varje dag. Kan tyckas inte är en så stor sak. Men för mig blev den en chock, det här är ju det jag kan och är bra på. Det känns som man kapar av ett ben på mig, en del av min identitet försvinner. Jag var 19 år när jag började på verkstaden och nu är jag 47!! 28 år sedan.. Jo jag har gjort andra saker på vägen, men har återkommit till tryggheten. På måndag fortsätter förhandlingarna med facket, och vi hoppas då få veta lite mer.
Det har varit skönt att ha träningen nu, jag får sådan positiv energi av det. Och man glömmer allt en stund. Jag har kört alla dagar utom fredagen som blev en vilodag.
Nej nu är det dax att komma i säng, och motivera sig att gå upp till jobbet i morgon. Natti natti!
Kommentarer
Trackback
