Min tid mitt liv!

Red ut i lördags ett helt gäng på sex personer, Flisan var pigg, stökig och väldigt brunstig men lugnade ner sig då hon fick gå först. Efter halva turen tyckte inte Anna att Varre kändes fräsh så hon och Emellie vände hem igen, vi andra fortsatte. Flisan ville inte gå frammåt då dom andra vänt om men jag lyckades tillslut.

När vi red på stigen för att ta klätterbacken hem blev Flisan stökig igen för hon kände att vi var på hemväg, så jag la små volter för att lugna henne. Plötslig händer allt samtidigt! Miramis bakom oss lackar ur och väder helt om och backar upp mot Flisan och börjar ösa kickar mot oss, Flisan som är böjd av mig har ingen chans att komma undan och börjar sparka tillbaka. Jag som inte fattar vad som händer mer än att Flisan blir som tokig och hoppar och studsar, forsätter hålla henne och hon tappar balansen och håller på att gå om kull. Då åker jag i backen och landar mellan hästarna, men lyckas på någotvis kravla mig undan och slippa få någon spark.

Flisan flyr i panik upp för backen men vänder och kommer tillbaka helt förvirrad, stackarn fattade nog inte alls vad som hände. Det slutade med att Anna fick komma och hämta Miramis med transport och jag fick åka med i bilen eftersom jag slagit i huvudet. Flisan klarade sig bra med en svullen has och lite sår. Miramis är halt men det verkar inte vara så alvarligt.

Själv har jag ont i axeln och nacken och känner mig lite mörbultat i kroppen, men det kunde bli så mycket värre.
 
Hej hopp!