Min tid mitt liv!

red jag för Jennie idag. Allt började bra på framridningen, Flisan kändes fin och lyssnade bra i både skritt och trav. Jag var lugn och avslappnad. Men under träningens gång började hon testa mig mer och mer, så fort jag la till skenkeln och skulle trava hoppade och studsade hon. Jag blev tillslut livrädd att jag skulle åka av, men Jennie var stenhård på att vi skulle ta igenom det. Jag fick alltså inte hoppa av som jag antagligen hade gjort om jag varit själv. Så genom svettig och med gråten i halsen fortsatte jag tills jag fick fram henne i en bra trav. Och det är ju precis det här jag behöver hjälp med, så det var bra att hon visade denna sida under träning.

I går när jag red var hon hur snäll och fin som helst. Men jag tror kanske att Flisan tyckte hon var klar efter min långa framridning, och då har hon ett jäkla humör när man fortsätter. Men hon måste fatta att det inte är hon som bestämmer när vi är klara..

Jag har varit så taggad inför den här kursen, men inför morgondagen har jag nu ångest istället. Jag måste försöka tänka posetivt tills dess, jag vet bara inte hur?