Min tid mitt liv!

men hon är en så stor del av mitt liv och ger mig så otroligt mycket glädje.

Jag red min andra lektion för Jennie i dag. Hade en dålig kännsla hela dagen och oroade mig för hur det skulle gå, bara negativa tankar. Vet inte varför jag gör så mot mig själv, varför inte tänka - det här fixar jag!
 
Kände mig alltså väldigt liten då jag kom till stallet, super nervös och spänd. Och med den känslan i kroppen red jag fram en super taggad Flisa. Ingen bra start alls, Flisan känner ju det direkt! Jag vet inte vart hon får all energi ifrån? Hon har ju gått riktigt hårt den här veckan men det märks inte alls, hon är riktigt på hugget!

Jag förklarade för Jennie hur jag kände mig, och vi koncentrerade oss på att få mig avspänd och börja andas. Och tillslut lossnade det. Jag hittade samverkan mellan yttertygel och innerskenkel, vilken feeling!! Jag kunde plötsligt styra och ligga på en jämn volt utan att hela tiden hamna längs väggen. Min största rädsla är i övergångarna från skritt till trav, det är då Flisan lättar i fram och skuttar så jag kommer ur balans. Hon tycker det är jobbigt och känner att jag fegar så hon försöker såklart komma undan. Hon faller ju gärna innåt men jag lyckades ta mig igenom det om och om igen med hjälp av innerskenkel och yttertygel, och tillslut var övergångarna mjuka och fina. Vilken underbar känsla!!
Och jag fick beröm av Jennie för att jag lyckas hålla henne så fin i formen hela tiden, och att jag var så kvick att korigera när hon stökade med mig. Jag växte flera meter igen! Hon sa också att jag kommer att lösa det här, när Flisan märker att jag inte backar kommer hon sluta testa mig hela tiden.
Jennie ville försöka klämma in två träningar i veckan för mig nu när vi är där, vi får se om hon lyckas. Det skulle ju vara toppen för mig!

Eftersom Zandra hade fullt upp med arbete så finns det inte en ända bild på min träning, en annan gång kanske.
Men jag fångade en bild på henne när vi var tillbaka i stallet.

Kolla in piggelina!