Min tid mitt liv!

Fredag
Träningen för Jennie i går kändes super! Även om det kändes skit när jag red fram för Flisan var på tårna och jag spänd, så lyckades jag komma över min mentala spärr under lektionen. Men innan jag kommer över gränsen hinner jag tänka, jag ska inte rida, jag lägger ner det här med ridning helt och hållet. Och sen när det börjar funka är det helt underbart! Det känns som jag sitter lite ovanför sadeln i början, och sen när jag slappnar av kommer jag liksom ner i sadeln. Allt blir så mjukt och skönt och Flisan slappnar av och frustar. Jag påverkar henne så otroligt mycket negativt när jag är spänd. Vi övade övergångar som vanligt och det fungerade helt utan stök!!! Vi övade även att hålla en jämn volt såklart. Jag lyckades även byta varv och ställa om Flisan i trav, det har jag bara gjort bra i skritt förut. Och vi övade på att göra halt mjukt och fint på spåret. Allt detta funkade för att jag slappnar av!

Lördag
Jennie sa till mig att det viktigaste för mig just nu är att öva den mentala biten. Alltså att klara att rida ensam utan henne som står och hjälper mig hela tiden. Att rida tills jag slappnar av och känner att det känns ok, att jag faktiskt klarar av Flisan och inte hoppar av och ger upp. Då kommer ridningen funka automatiskt. Och jag tror hon har så rätt! I dag åkte jag till stallet själv, Zandra fick stall ledigt. Bara positivt tänkande innan ridning och det gick så bra!! Red igenom allt vi övade i går och både Flisan och jag vart avslappnade. Lycka, lycka, lycka säger jag bara! Min häst är helt underbar bara jag är lugn och litar på henne!
Efter ridpasset maserade jag hela Flisan med arnika, välbehövligt eftersom hon är rätt trött i musklerna nu.