Min tid mitt liv!

ska inte köra bil, det blev jag övertygad om i går kväll när vi körde hem från träningen. När man åker från Sjöbergs stall är vägen så smal på vissa ställen att man inte kan mötas. Jag såg bilen komma från långt håll och saktade nerl eftersom jag förväntade mig att den andra bilen skulle stanna till längre fram där det var möjligt att mötas så jag kunde köra förbi. Men nej...bilen fortsatte mot mig i samma fart och tillslut rammade den min sidospegel och hamnade typ fem cm utanför min bil och halvägs i diket.

Och inte nog med det jag hör hur människan varvar motorn och försöker komma förbi mig trotts att det inte går! Jag vevar ner fönstret och skriker åt tanten som måste vara minst 80 år att sluta! - Det går inte att komma förbi!! Vad fan håller du på med?? Svaret blev - ja vad gör jag?? - Ser du inte att jag kommer med hästsläp?! - Nej jag såg dig inte!!

Hur kan man inte se att man får möte när det är mörkt ute och man har lyse på bilen?? Jag sa åt henne att backa men det sa hon att hon inte kunde. Då fick jag ta fram min bestämdaste röst och säga åt henne att hon MÅSTE backa, och tillslut lyckades jag lotsa henne genom fönstret och hon backade undan. När hon frågade mig om jag fällt in min spegel höll jag på att bryta ihop i asgarv, men jag svarade att nej det behövde jag inte för det hade ju hon redan fixat!

Det hela slutade väl och ingen blev skadad och inte en skråma på bilen, men lite läskigt att så förvirrade gamlingar är ute och kör i trafiken..