Vart ska jag börja?!
Vi skulle haft 13 årskalas för Jack i lördags, vi handlade, bakade och städade under veckan. På fredagen ringde Jack mig på jobbet och hade ont i magen, så han fick vara hemma. Han hade haft ont även på onsdagen men var i skolan. Smärtan eskalerade under dagen och kvällen, och när smärtan drog sig mot höger förstod jag var klockan var slagen! Blindtarmen!! Jack kräktes upp middagen och vid 20 tiden åkte vi in till akuten.
Jag har själv opererat bort blindtarmen och det var ingen stor grej. Men väl inne på sjukhuset hade dem svårt att ens hitta Jacks. Det blev både ultraljud och röntgen, och de kunde ändå inte riktigt se. Prover togs och det visade på att något var galet ändå, beslut om op. så fort som möjligt togs.
Vi fick komma upp på avdelningen kl.02.00 på natten och Jack åkte ner till op. vid 06.00 på morgonen. En lååång natt! Det gjorde titthålskirurgi, men blindtarmen var riktigt ful och hade skruvat sig vilket gjorde det svårare. Man skar av misstag sönder bt. Och det är ju inte så bra..
Jag har haft 40 graders feber och gått på två breda antibiotika, morfindropp, alvedondropp, vanligt dropp och Gud vet allt!! Ungen var full med slangar!! Det finns nog inget värre än att se sitt barn så.. liten och blek och utan livsgnista..
Men nu är han på bättringsvägen och börjar bli rastlös :))
Men en olycka kommer sällan ensam. Här om kvällen ringer Zandra och berättar att hon åkt av DC på träningen och slagit i huvud och nacke! Yrsel illamående och värk.. Dem hade kört hem både henne och bilen, själv satt jag ju redan på sjukhuset!!
Jag körde Zandra till DS-akuten, där behandlade de henne som hon var döende! Plötsligt hade jag två barn på sjukhus! Dem röntgade och konstaterade att inget var brutet, skador på muskler och senor. Det ordinerade smärtstillande och rörelse. Tack och lov att det inte var värre!!
Nu känner jag att jag fått nog av spänning på ett tag, och vill bara åka hem med min barn i lugn och ro..
Kommentarer
Trackback
